Johan Bengtsson Kränk 1861–

Malena, Johans mor var kyrkotagen efter Johans födsel den 18 augusti 1861.Kyrktagning - Kyrktagning (även kallat "En moders tacksägelse" eller "Barnakvinnors kyrkogång") är en äldre kyrklig rit genom vilken man tackade Gud för en nybliven moders återhämtade krafter och välkomnade henne tillbaka till församlingens gudstjänstgemenskap . Riten kom också med tiden att alltmer innebära ett tack för barnet (barnen) som fötts.I 1942 års kyrkohandbok, som gällde fram till 1986 i Svenska kyrkan, kallas ordningen "En moders tacksägelse". Riten återfinns inte i 1986 års kyrkohandbok, men delar av motiven återfinns där i den nyinförda tackbönen som inleder ordningen för dop av barn.Kyrktagning som sed har delar av sin inspiration frånTredje Mosebokens 12:e kapitel, där det stadgas att kvinna som fött gossebarn skulle stanna hemma från templet 40 dagar och kvinna som fött flickebarn i 80 dagar, var hon efter dessa "reningsdagars" slut skulle uppträda i templet, frambärande reningsoffer. Med hänvisning till Första Timotheosbrevets andra kapitel, 15:e versen ansåg vissa kyrkofäder att en kvinna efter förlossning borde stanna hemma 40 dagar från kyrkan, för sin hälsas skull. Redan påven Innocentius III ansåg dock att tiden kunde kortas. Mer betydelsefull för kyrktagningens framväxt inom kyrkan än själva de gammaltestamentliga stadgarna i 3 Mos 12 var dock att Maria och Josef framburit Jesus i templet på hans 40:e levnads dag (Lukasevangeliet 2:22-40) vilket firas på Kyndelsmässodagen (även kallad Jungfru Marie kyrkogångsdag). Därmed fannns en nytestamentlig förebild till seden och Kyndelsmässodagen ansågs i folktron vara en bra dag att bli kyrktagen på.Det var under medeltiden fortfarande brukligt att kvinnan skulle bära ljus och med föra offer, gåvor som tillföll prästen i samband med kyrktagningen. Dessa stadganden återfinns ännu i 1529 års svenska kyrkohandbok. Detta bruk avskaffades i samband med Uppsala möte 1593, men kyrktagningsoffer till kyrkokassan i samband med återvälkomandet in församlingen levde kvar. Förordnadet om sex veckors kyrktagningstid kvarstod in på 1900-talet, men från 1866 tilläts en kyrktagningstid om 4 veckor. Först 1850 förbjöds andra sanktionsåtgärder än förmaningar till den kvinna som försummade kyrktagningsseden.