Soldaten Micell "Bol-Michel" Grubb 1660–

Namnet

Namnet Bol-Michel var född på ”Bolet” och därför förmodligen namnet ”Bol-Michel, namnet "Bolet" kommer av at det var den första bebyggelsen på platsen. Loka by har skiftats på 1800-talet och byn flyttades till nuvarande läge.

Men i den gamla byn, som ligger norr om det nuvarande läget finns en plats som heter "Bolet", namnet "Bolet" fanns i och för sig i många byar runt omkring i Älvdalen, men Bol-Michel var född i Loka och bodde på platsen "Bolet" i Loka by, och därför namnet "Bol-Michel" - Michel som bodde på Bolet -.

Bol-Michel levde under en tid när häxprocesserna pågick som värst i Sverige, flera personer, oftast flickor, i Älvdalen avrättades, kanske han bevittnade några av de sju personer som avrättades som endast en liten 10-årig pojk!!!

Historia, Dalregementet (utdrag)

Dalregementet härstammar från de dalafänikor som uppsattes 1542. År 1612 åtog sig provinsen Dalarna att, mot att slippa utskrivning, årligen hålla 900 man till kungens tjänst. Dessa sammanslogs 1617 med andra förband till Upplands storregemente i Uppland, Västmanland och Dalarna. När kungen på grund av truppens dåliga tillstånd ville göra ny utskrivning, åtog sig dalkarlarna 1621 att ständigt hålla 1 400 man utom befäl. Åren 1623–1628 delades landsregementet upp i tre landskapsregementen, varvid Dalregementet bildades 1625. Vilket fastställdes 1635 genom 1634 års regeringsform. Senare överflyttades 200 nummer till Västmanlands regemente där de huvudsakligen ingick i Bergs kompani. Gagnefs kompani sattes upp 1696. Kompaniets symbol var ett Y symboliserande Väster- och Österdalälven som flyter samman och bildar Dalälven i Djurås (Gagnefs socken).

Dalregementet deltog åren 1707, 1708 och 1709 i alla Karl XII:s marscher och tåg med svenska huvudhären. Vid slaget vid Poltava den 28 juni 1709 ingick regementet i den andra infanterikolonnen från höger, vilken stod under generalmajor Roos befäl, samt var ibland de trupper som blev avskurna från den övriga delen av hären. Generalmajor Roos trupper möte en övermäktig fiende, och en stor del av manskapet vid Dalregementet stupade, däribland överste Gustaf Henrik von Siegroth, överstelöjtnant Drake samt major Svinhufvud. De överlevande retirerade till löpgravarna där de kapitulerade och gick i krigsfångenskap.

Dalregementet återuppsattes 1710 i Sverige och erhöll Magnus Julius De la Gardie som chef. Regementet tjänstgjorde vid norska gränsen till hösten 1712, då det överfördes till Pommern. Den 20 december 1712 deltog regementet i slaget vid Gadebusch. Regementet stod på infanteriets vänstra flygel och hade emot sig det danska gardet, vilket envist försvarade sig. Dalregementet led stora förluster, och vid flera kompanier hade alla officerare stupat eller sårats. Dock tillfördes officerare från andra regementet för att fortsätta leda regementet i slaget.[7] Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Dalregementet, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk krigsfångenskap, där bland annat hela Dalregementet.

De följande åren återuppsattes Dalregementet i Sverige för andra gången. År 1715 samlades regementet i Roslagen med övriga delar ur armén. Vintern och våren 1716 kom Dalregementet att delta i Karl XII:s första norska fälttåget under generalmajor De la Gardies befäl. Efter det svenska återtåget från Norge förlades Dalregementet resterande del av året till Bohuslän. Dalregementet kom även 1718 att delta i Karl XII:s andra norska fälttåg där det deltog i belägringen av Fredrikshald. Fälttåget mot Norge sommaren 1814 blev det sista krig som regementet deltog i.