Torparen Sven Fredrik Spång 1821–1883

Sven Fredrik och Anna Catharina flyttar till torpet Hjorthemmet under Kryparebo Frälse efter vigseln

Nu har familjen flyttat till Ottinge säteri där Sven Fredrik är rättare

Hela familjen måste flytta från torpet Joelshem på grund av, förmodligen svält, under de våra missväxtåren 1867, -68 och 1869, kulmen på missväxten nås under den sk torra sommaren 1869.

Viktor Johansson i Brostugan, min gammelfarfar, berättar i tidningsklippet "Vem sjunger nu i arbetet" från 1940 i Östgötacorrespondenten."Det var den s.k. torra sommaren om ni har hört talas om den förr, 1869 var renat av ett hemskt år på grund av missväxt. Hemma hade vi ofta inte annat att äta än syrfrö, som mor kokade gröt av. Det fanns knappt mat för folk eller fä. Rågen var som kumminskorn och de måste skära den på nätterna. Om man bara rörde den näs solen sken, rann kronen ur axen, så det blev inget kvar" Så hela familjen Spång fick gå på socknen och tigga sig fram för att överleva.

Sockenmännen försåg familjen med varsin s.k. "Fattigbricka/Fattigklubba, ett trästycke med inskurna bomärken för de gårdar inom en fattigrote som tillsammans hade skyldighet att föda en eller flera fattiga. Brickan eller klubban som bars av den fattige, visade hur länge hon eller han skulle stanna på varje gård och i vilken ordning gårdarna skulle besökas.

Familjen levde På socknen "Till allmänt arbete dömde, men benådade lifstidsfångar" mellan 1869-01-01 och 1874-01-01 i Sund (E)

Sven Fredrik dör den fjärde november 1883 hemma hos sonen på Fagerhult under Rås, Svinhults socken, han dog av "Slag".Han efterlämnar 7 barn, fyra gossar och tre flickor hvilka två äro omyndiga. I kyrkboken finns en notering "Utfattig"