I Fäders Spår För Framtids Kunskap

Knektarnas sida

En hel del personerna i släkterna blev soldater, eller knektar, som är ett mer vanligt ord i denna resa. Att bli knekt var ofta det enda sättet till att kunna bilda familj, få en utkomst, bostad och lite mark att odla för att dryga ut de knappa inkomsterna.

Många drog ut i krig, en del kom hem, några satt i fångläger under svåra umbäranden. Några kom aldrig hem utan dog i leran, smutsen och blodet

Knekten - Jordbrukets förnyare

Att bli knekt var ofta det enda sättet till att kunna bilda familj, få en utkomst, bostad och lite mark att odla för att dryga ut de knappa inkomsterna.

Jordbrukets förnyare är en beteckning man kan sätta på soldaten och torparen i det ständiga knekthållet. Om det var något förutom att försvara landet som soldaterna var bra på, är det just detta att odla marken. I de flesta socknar runt om i landet, lade man soldattorpen utanför byn. Det var på den gemensamma utmarken som soldattorpen växte upp.

I avtalen mellan allmogen och kungen stadgades att marken som avdelades skulle var ca ½ tunnland och den bästa i socknen. Men eftersom den bästa jorden i byarna redan var upptagen lades soldattorpen på byns allmänning eller utmark. Genom att förvandla stenig skogsmark, vattensjuka gläntor till bördig åkerjord blev soldatens odlargärning stor.

När det gäller fähuset som hörde till torpet skulle detta ha samma mått som bostadshuset och rymma två kor, samt plats för några får, höns och gris. När det gällde dragdjur var soldaten hänvisad till roteböndernas goda vilja. I vissa kontrakt mellan soldaten och roten var stadgat att dragare skulle ställas till soldatens förfogande.

För att uppmuntra de som ägnade sig åt nyodlingsarbetet inrättades Patriotiska Sällskapets odlingsmedalj. Denna medalj var det ett flertal soldater som under första decennierna av 1900-talet fick motta.